It's a miracle, här är jag igen, mest av den anledningen att jag sitter på jobbet och har ingenting att göra. Söndagkvällar är inte så hippa i denna stad, kanske något hippare än i Haparanda, men inte mycket :) Börjar ångra att jag inte tog med rapporten jag ska opponera på så hade jag kunnat läsa in mig lite mer på den och sluppit skolarbete imorgon. Ska jobba imorgon, tisdag och torsdag också, bra med lite extra cash när vi nu kanske ska åka ner till Kambodja över påsk och hälsa på Gustavos bror som är där och har öppnat en bar. Sedan får vi försöka spara ihop mer pengar under sommaren för att kunna och åka och hälsa på Kullen var hon nu kommer att hamna, ett varmt ställe iaf.
Nu måste jag säga att det känns otroligt skönt att nästan ha gjort bort ett års pedagogikkurser, nu blir det musikstudier i ett och ett halvt år framöver, hur lovely är inte det? Hoppas på att det blir en bra klass, känns nästan lite jobbigt att behöva lära känna nya människor och en ny klass när vi är ett gäng som fann varandra redan första terminen jag började läsa på universitetet och vi har följts åt under 2 1/2 år, men nu skiljs våra vägar åt...trist, fast det kanske blir bra med en ny klass också. Blir i alla fall skönt att slippa allt det übervetenskapliga och få jamma loss lite istället. Funderar på om jag inte ska klämma in lite svenska 2 studier också så har jag ju garanterat jobb var som helst i Sverige i princip. Jag och Gurra var ute och promenerade i solen i morse och då pratade vi lite om vart vi skulle (om vi skulle) ta vägen någonstans när jag är klar eftersom jag kanske inte så lätt kan få jobb här i stan med tanke på alla lärarstudenter som bor här och kanske också vill ha jobb...vi kom väl egentligen inte fram till något, kanske att vi skulle åka utomlands ett tag när jag är klar vilket inte låter helt fel...men men, det är ju fortfarande två år kvar (även om de två åren kommer gå med en rasande fart om tiden ska fortsätta att rusa på i det här tempot. Insåg att jag i december kommer att ha haft körkort i tio år och därför måste göra om det...det är ju sjukt, känns som att jag alldeles nyss satt i uppkörningsbilen, två veckor efter min 18-årsdag, nervös och med en surgubbe bredvid mig som skulle avgöra om jag skulle få mitt efterlängtade kort eller inte. Trots att han gnällde på lite saker, vissa befogade, vissa inte, så fick jag ändå körkortet och samma kväll körde jag till grannbyn för att hämta mina systrar - vilken läskig känsla det var, men jag satt där och log för att jag kände mig fri. Undrar var jag är om ytterligare 10 år, 37 år gammal, going on 38... Jag tror inte att jag är var jag trodde jag skulle vara för 10 år sedan, 27 år lät nog lastgammalt på den tiden. Då funderade jag nog på att bli make up-artist, om jag ens hade hunnit komma på de planerna, minns inte riktigt. Jag bodde hemma i alla fall, flyttade hemifrån ett halvår senare, till lilla kråkslottet. Känns fortfarande som att det var igår, så det är nog en väldigt bra idé att ta tillvara på livet när man kan.
Nog filosoferat för idag, ska plocka fram en dammtrasa och göra receptionsdisken blänkande ren!
Peace!
