Stinkbomb

Nu jäklar ska jag inte bli sjuk iallafall! Slängde precis i mig två smörgåsar med varsin stor vitlöksklyfta på. Stackars vänner imorgon, men jag kommer åtminstone vara frisk :D Vi ska åka till Oaxaca imorgon kväll; jag, Sara, Helena (tysk), Jennifer (fransk), Pilar (chilensk)...typ. Ska bli spännande, har som vanligt inga stora förväntningar eftersom jag har så lite kunskap om stället, men har som för mig att det finns gamla indianbyar runt omkring. Måste hinna åka till Tenochtitlán innan jag åker hem oxå, gammal indianstad med pyramider... coolers. 

Idag skulle jag ha lektion mellan kl 16.00-19.00, har varit rätt sjuk hela dagen och verkligen funderat på om jag skulle åka till skolan eller inte, men tillslut skärpte jag till mig och sa åt mig att inte vara en sån klenis. Svettig och nära till febern tog jag bussen upp till fakulteten. Jag kom fram till skolan, satte mig på en bänk utanför klassrummet och läste det sista av läxan, då kommer Alejandro (en klasskompis) och säger att vi inte ska ha någon lektion....suck! Men han bjöd mig på kaffe och så satt vi nere i fiket och pratade med en av hans kompisar; Mario Alberto, de är verkligen trevliga grabbar så det var inte helt bortkastat iallafall. Mario har ett elpiano hemma hos sig så nästa vecka ska vi ha lite jamsession --> KUL! Nu har jag börjat sakna mitt piano, gitarren fyller inte riktigt samma funktion än, blir mest frustrerad när jag inte kan spela allt som jag kan spela på piano. 

Jag är verkligen inte bra på att packa kan jag för övrigt konstatera. Vi ska vara borta från imorgon kväll till måndag morgon typ, då behöver man inte alls mycket kläder med sig, men av någon underlig orsak har jag lyckats ta fram massa kläder som jag ändå inte kommer använda. Får ta en bättre packning imorgon tror jag, nu ska jag sova och verkligen bli frisk. 

Overkligt

Det är helt ofattbart...att på samma plats, två år senare ska ännu en ung människa mista sitt liv... jag vill inte tro på det, och jag kan inte riktigt tro på det än, jag är för långt borta och sådant får inte hända, inte en kille som bara är 24 år och har hela livet framför sig.

Ett 100-tal personer hade samlats vid IKEA i Haparanda för att hålla en tyst minut för honom, jag håller min här, samt försöker tänka på allt bra han var, och hoppas att han vet om att han var uppskattad. Sådana här stunder önskar man att man vore bättre på att tala om för folk vad man känner för dem, bättre det än att tala om det för dem när de inte finns kvar.

Vila i frid Jonny

Buller och bång

De är galna! De ringer i kyrkklockorna hela tiden, har paradmarscher, sjunger och stojar - dygnet runt!!! Och i oktober är det festival - i en månad, lär ju inte bli mycket plugg gjort då haha.

Igår var vi till León, en stad som ligger ca 50 min härifrån med buss, jag kan ju säga som så att jag var i himmelen. Skoaffärer överallt!!! Men jag höll mig och köpte bara ett par skor, Sara hittade hela tre par. Men jag tänkte att jag ska åka tillbaka dit senare och köpa med mig några par :D Såg även det obehagligaste på mycket länge, en trafikolycka - en motorcykel och en bil inblandade, och killen som kört mc:n låg livlös på marken med en filt över huvudet...det var så fruktansvärt att se en död människa, han var säkerligen inte gammal heller, jag började tänka på hans familj och allt, hur snabbt allting verkligen kan ta slut. Man får verkligen ta vara på sitt liv.

På kvällen drog vi hem till fransyskorna, Amicie och Jennifer, sedan drog vi ner till Bar Fly där jag träffade mina polers Carlos, Yarus (inte riktigt koll på stavningen där) och hans tjej Pernille från Norge. Drog sedan vidare och dansade salsa med Carlos, träffade en annan norrman - Fred, som var en rätt rolig prick. Sedan var Carlos en gentleman och följde mig hem så jag slapp gå ensam, inte för att jag tror att något skulle hända på de 10 meter som inte är upplysta och inte vimlar av folk 24/7, men varför chansa? Idag skulle vi kanske iväg och bada, men vem vet? Jag ska nog ta mig i kragen och plugga lite så man har det bortgjort liksom, borde nästan börja med min c-uppsats snart så jag slipper ha panik. Nu är iallafall allt pappersarbete för att få stanna i landet gjort, ska bara tillbaka till San Miguel de Allende och hämta mitt visum och hej och hå, sedan ska jag föra tillbaka lite papper till fakulteten, men sen äre klart.

Bra med utbytesstudenter, jag övar inte bara min spanska här, utan oxå min engelska, finska, franska och tyska, kommer vara sjukt bra på språk när jag kommer hem :D

Idag tänkte jag skriva in mig på alla kurser eftersom sista dagen för det är imorgon (framförhållning javisst). Hur tror ni det gick? Inte speciellt bra...åkte upp till fakulteten för att få underskrift och stämpel på papprena, kommer dit, ser en lapp om att snubben som ska skriva under det har avsatt tid måndag och torsdag mellan 10 och 11 (klockan var nu strax före 13). Jag gick och pratade med damen på sekretariatet, hon sa att jag kunde ju vänta på honom eftersom han hade lektion och skulle sluta kl 13, yes tänkte jag, satte mig och väntade utanför salen...klockan blev 13...några kompisar från didaktikklassen kom och pratade lite...klockan blev 13.15....13.20...jag gick fram till dörren och kollade schemat och det visade sig att lektionen skulle hålla på till kl 14. Suck. Väntade lite till, ca 13.45 kom han ut, supertrevlig snubbe, skrev under mitt papper, så skulle jag gå tillbaka till sekretariatet för en stämpel. Tror ni inte de har stängt sin lilla lucka då! Det stod t.o.m. att de skulle ha öppet till kl 14, men nej då. Gaaah. Får hoppas på bättre lycka imorgon, ska springa dit direkt efter min lektion och sedan ner till snubbarna på draii som det heter (har hand om oss utbytesstudenter), så hoppas jag allt löser sig tillslut.

Nu ska jag och Sara iväg, vi skulle träffa de andra kl 19, klockan är nu 18.52 och vi kommer inte hinna dit till kl 19, men saken är den att det gör absolut ingenting, vi kan komma dit 19.30 och det spelar ingen som helst roll...det här är Mexico, tiden är liksom....flytande haha. Lärarna på skolan brukar komma ca 30 min försent, väldigt annorlunda mot Sverige kan jag ju säga, men man vänjer sig, och det är bra för mig som redan var en tidsoptimist innan jag kom hit :D

Ska även iväg på salsaklass vid 21, sista för den här veckan :( Kanske drar ut och dansar lite "på riktigt" i helgen, skulle vara kulers...men får se.

Snart 3 veckor i Mexico, tiden går fort kan jag säga.... snart är jag hemma igen och snart är jag sugen på att dra iväg någon annanstans haha, kommer nog aldrig settle down. Nåväl, nu ska vi nog börja fundera på att börja dra :D Peace!

Bailando Bailando

Idag har jag sovit huuuur länge som helst, kändes som att det behövdes. Sedan har jag faktiskt varit duktig och pluggat litegrann, kursen innehåller mycket av det vi läste på språkhistorian i våras så det känns bra, då kan jag ta det lite lugnt i början eftersom jag vet vad det handlar om. Sedan har jag och Sara köpt varsin webcam, så nu kan ni få se min utsikt om vi snackar på msn :D Vid sju drog jag till salsalektionen och jag hade sånt flyyyyt, det var hur kul som helst! Kan knappt vänta till lektionen imorgon, ska bli kulkulkul. Ska snart gå och sova, ska upp tidigt imorgon och kolla lite med kurserna, alla krockar och det blir knas...jaja, sedan har jag lektion i 2 timmar och sen ska jag sitta i solen och plugga lite mer och sen salsa på kvällen wohoo.

Människorna är fortfarande galna här, det är måndag idag såvitt jag vet, men det hörs sång och jubel än och klockan är 22.45...lite roligt. Kul dock med en levande stad, alla är ute på gatan jämt, inte så tråkigt som i Sverige, iofs tillåter inte vårt klimat riktigt att vi är ute jämt och ständigt. Jag har upptäckt en sak jag kommer sakna när jag åker hem, det är en sojajuice som är sjuuuukt god. Får fördricka mig på den här så kanske jag är så less på den när jag ska hem så jag slipper sakna den :) Vädret lär jag oxå sakna, skönt att kunna gå ute i t=shirt kl 21 på kvällen. Nåväl, hoppas alla har det bra, nu ska här sovas!

Nu!

Nu har vi fått flytta in i vårt hus tillslut, hur fint som helst och jag tror jag kommer trivas här. Skolan har kommit igång den med, har en superbra lärare i didaktik, resten är sådär, helt ok. Började dansa salsa förra veckan, kul, men lite svårare än jag mindes, speciellt eftersom jag är ungefär ett huvud längre än alla killar som är där haha, det blir nog bra.

Igår såg jag för första gången en livs levande skorpion!! Läskigt värre, men den gjorde inte så mycket, Bea sopade ner den för trappan och sen har vi inte sett den, såg dock dens kompis idag som hade gått ett värre öde till mötes = mosad.

Människorna i detta land är lite säregna; för det första har de aldrig bråttom, vilket man ganska lätt kan irritera sig på, jag är van i att gå i en ganska rask takt, och har man bråttom här så lär man komma försent, trottoarerna är så smala så man kan inte ofta gå ens två i bredd, och man vill inte gå ner på gatan för då riskerar man att bli överkörd, så man får glatt nöja sig med att lunka med i deras takt. För det andra är många väldigt ohövliga, när man ska gå på bussen så är det oftast fler än en som tränger sig före, som försynt svensk är man ju van vid fina kösystem som alla ska följa, men här får man rätta sig efter djungelns lagar. För det tredje är de väldigt ohygieniska, säljer mat överallt på gatorna med flugorna surrandes runt omkring (nu är jag visserligen extremt kräsmagad och hysterisk med bakterier, men ändå...). För det fjärde så är de överförtjusta i pappersarbete, som sagt så var vi tvungna att fylla i/kopiera/signera etc x antal papper, igår åkte vi till migrationsverket för att lämna in papprena och få dem godkända, ojojoj vilken process. Snubben satt och stämplade varje papper vi lämnade in, vissa papper fick t.o.m. två stämplar...förstår inte varför de inte kan göra det lite enklare för sig? Han var visserligen en riktig hejare på att stämpla...:)

Nu låter jag kanske lite negativ, jag har träffat en hel del mexikaner som är otroligt trevliga och intressanta och det ena med det andra, så jag ska inte dra dem allihop över en kam, men det är bara lite saker jag reagerat på och kände att jag var tvungen att skriva av mig. En himla rolig sak med mexikanerna och den här staden är att trots att det inte är en jättestor stad (som Umeå ungefär) så är det alltid liv och rörelse, det kan höras sång och musik sent in på nätterna mitt i veckan, och folk är alltid ute, det är rätt mysigt.

Nu är jag grymt trött, har pluggat och varit uppe sent på kvällarna så jag ska ta mig en siesta, sen klippa Saras hår och sen dra ut och lyssna på musik med Germán (argentinarn). So long!

Boludo!

Jag tror jag kommer prata väldigt konstig spanska när jag kommer hem. Nu försöker jag ta bort alla läspljud och använder inte vosotros-formen heller, men mina spanska s vill inte försvinna i första taget, och nu har jag hängt med argentinare som pratar en väldigt speciell spanska, som dessutom är väldigt lätt att ta efter, samt att jag hör den mexikanska spanskan hela tiden...hmmm, how will this end? Ya verémos. Imorgon börjar skolan, därmed ska jag sova nu!

Papper och magdans

Idag drog vi till fakulteten för att kolla kurser, lyckades pussla ihop ett nätt litet schema, blir najs, ska bara läsa fyra kurser, men sedan måste jag ju skriva en c-uppsats som lär ta lite tid, så det kan vara rätt skönt att ha lite luftigt schema så man kan sitta hemma på den soliga altanen och skriva och söka efter info :D

Sedan drog vi till universitetets international office där de fick hjälpa oss med papper som skulle fyllas i och dessutom skrivas ut i konstiga format...förstår inte riktigt men jaja. Därefter skulle vi betala någon försäkring på $60 ($ = pesos), alltså inte särskilt dyrt, men vi har ju redan försäkring...fast det här var skolans eller nåt, minns inte all information som pressades in i min hjärna de första dagarna. Men när vi kom dit var kön oändligt lång eftersom det för mexikanerna var sista dagen att betala detta, det var det inte för oss så vi vände på klacken och drog hemåt (till hostelet). Lite senare drog jag och Bea på magdans och Sara till gymmet, första gången jag dansade magdans, det var helt ok...fast tjejen som instruerade oss var inte världens bästa pedagog, gick som inte igenom grejerna innan eller nåt, utan man fick hänga på bäst man ville. Ska börja med salsan nästa vecka istället, och kanske fråga där på gymet om de inte vill ha en instruktör i streetdance i utbyte mot ett terminskort iom att jag inte får jobba lagligt i detta land. Nåväl, imorgon ska vi upp i bergen och klättra rätt tidigt så jag ska nog söka sängen nu.

Peace!

Apor i bur

Idag började vi med att turista lite mer, vi promenerade upp till "El museo de las momias", dvs mumiemuséet. Det var ganska äckligt med alla gamla kroppar, men efteråt fick vi höra att det bara var typ en mumie som var äkta och resten var fejkade för alla godtrogna turister...vet inte om det stämmer eller inte, men det var iaf ganska äckligt. Sedan gick vi och lunchade på ett litet café, träffade en fransman som vi träffat några gånger nu, han är en rätt skön snubbe som verkligen tar dagen som den kommer, han reser runt i Mexiko i en månads tid nu. Var en intressant lunch, och god mat. Sedan tog vi oss i kragen och skulle börja fixa med alla papper som ska fixas, vi kom så långt att vi kopierade våra pass (alla sidor) och visum (alla sidor där med), samt antagningsbeskedet...konstigt land det här som behöver all den informationen när vi nu redan har ett visum...jaja, vi gör som de säger, kanske bäst så.

Nár vi kom tillbaka till hostelet hörde vi oss för om den årliga festen uppe i bergen; el día de la cueva som betyder, grottans dag...jag föreställde mig en enorm grotta....men det var det inte, det var som en stor marknad uppe i bergen med tivoli och grejer, sjuuuukt mycket folk, och inte särskilt många turister, så jag och Sara fick vara apor i bur under de timmarna med vårat ljusa(re) hår och blå/gröna ögon, eller som en kille så fint uttryckte det: ögon från himlen. Folk har liksom ingen skam i kroppen här utan stirrar helt ogenerat på oss, pekar och tar kort... lite udda. När vi varit där ett tag kände vi hur det började blåsa upp till dåligt väder, vi gick neråt för att ta bussen hemåt, men det tänkte resten av folket oxå, och vi med vår svenska uppfostran tränger oss inte före i kön som alla mexikaner gör, så vi missade ett antal bussar, sedan började regnet ösa ner, och då menar jag verkligen ösa ner. Vi blev dyblöta och fick ännu mer blickar och frågor och "komplimanger"...och med alla människor som var där och flydde undan regnet stannade trafiken av, så ungefär en timme stod vi och väntade på bussen, till sist valde vi att gå längre uppåt och haffa bussen innan den kom ner till alla andra som oxå väntade, det funkade och vi fick komma hem till sist. Efter en varm dusch och i mjukiskläder känner jag mig som en människa igen. Imorgon ska vi upp och fixa resten av papprena, samt åka upp till fakulteten och kolla våra kurser.

Jag har upptäckt en mycket positiv sak i det här landet, alla skyltdockor i affärerna har både rumpa och lår! Jag blir så glad varje gång jag går förbi en klädaffär, för här ser de näst intill normala ut iallafall till skillnad från pinnarna till dockor i Europa. En annan rolig sak när vi var och åt; jag beställde vatten till maten och tjejen frågade om jag ville ha en liten flaska, en mellan eller en stor...en mellan tänkte jag, då kommer hon in med 1 liter vatten! Känns som USAs jätteförpackningar har smittat av sig, när vi var på stormarknaden igår såg jag en sjukt stor burk med hårgele oxå...knas.