Nu!

Nu har vi fått flytta in i vårt hus tillslut, hur fint som helst och jag tror jag kommer trivas här. Skolan har kommit igång den med, har en superbra lärare i didaktik, resten är sådär, helt ok. Började dansa salsa förra veckan, kul, men lite svårare än jag mindes, speciellt eftersom jag är ungefär ett huvud längre än alla killar som är där haha, det blir nog bra.

Igår såg jag för första gången en livs levande skorpion!! Läskigt värre, men den gjorde inte så mycket, Bea sopade ner den för trappan och sen har vi inte sett den, såg dock dens kompis idag som hade gått ett värre öde till mötes = mosad.

Människorna i detta land är lite säregna; för det första har de aldrig bråttom, vilket man ganska lätt kan irritera sig på, jag är van i att gå i en ganska rask takt, och har man bråttom här så lär man komma försent, trottoarerna är så smala så man kan inte ofta gå ens två i bredd, och man vill inte gå ner på gatan för då riskerar man att bli överkörd, så man får glatt nöja sig med att lunka med i deras takt. För det andra är många väldigt ohövliga, när man ska gå på bussen så är det oftast fler än en som tränger sig före, som försynt svensk är man ju van vid fina kösystem som alla ska följa, men här får man rätta sig efter djungelns lagar. För det tredje är de väldigt ohygieniska, säljer mat överallt på gatorna med flugorna surrandes runt omkring (nu är jag visserligen extremt kräsmagad och hysterisk med bakterier, men ändå...). För det fjärde så är de överförtjusta i pappersarbete, som sagt så var vi tvungna att fylla i/kopiera/signera etc x antal papper, igår åkte vi till migrationsverket för att lämna in papprena och få dem godkända, ojojoj vilken process. Snubben satt och stämplade varje papper vi lämnade in, vissa papper fick t.o.m. två stämplar...förstår inte varför de inte kan göra det lite enklare för sig? Han var visserligen en riktig hejare på att stämpla...:)

Nu låter jag kanske lite negativ, jag har träffat en hel del mexikaner som är otroligt trevliga och intressanta och det ena med det andra, så jag ska inte dra dem allihop över en kam, men det är bara lite saker jag reagerat på och kände att jag var tvungen att skriva av mig. En himla rolig sak med mexikanerna och den här staden är att trots att det inte är en jättestor stad (som Umeå ungefär) så är det alltid liv och rörelse, det kan höras sång och musik sent in på nätterna mitt i veckan, och folk är alltid ute, det är rätt mysigt.

Nu är jag grymt trött, har pluggat och varit uppe sent på kvällarna så jag ska ta mig en siesta, sen klippa Saras hår och sen dra ut och lyssna på musik med Germán (argentinarn). So long!