Hemma i Haparanda sedan i lördags kväll, känns mycket mycket mycket bättre än förväntat. VFUn började i måndags, med en av mina gamla favoritlärare från gymnasietiden, sedan känner jag ju nästan alla andra lärare på skolan oxå så det känns tryggt på nåt sätt. Har däremot inte hunnit ha så mycket lektioner än eftersom det idag var "Hälsodag" hela dagen lång. Då hittade jag istället min gamla kollega från tiden som musiklärare, så vi gick och jammade lite i musiksalen, hur najs som helst, sen hittade jag min gamla danselev som hade danslektion fast ingen kom så vi satt och snackade i 2 timmar eller nåt. Sen har jag och B-I (min handledare) förberett en prövning i Engelska, samt varit på fackmöte med min gamla NK-lärare som ordförande...han var exakt lika torr som förr i tiden, om än lite trevligare eftersom jag antagligen numera anses som någorlunda vuxen i hans ögon. Träffade även på min gamla träslöjdslärare från grundskolan...skämdes lite eftersom jag inte alltid var så snäll mot honom i tonåren, sa till pappa att jag nästan varit på vippen att be om ursäkt för mitt tidigare beteende, men pappa avrådde mig med de kloka orden att alla har vi varit tonåringar.
En sak som har förundrat mig något otroligt de här dagarna är att alla gymnasieelever är verkligen små! Jag minns det som att man tyckte att man i princip var vuxen när man gick på gymnasiet... håller någon med mig eller har jag levt i en konstig värld ända tills nu? De är ju pyttiga, t.o.m. 3orna. När jag började 1an på gymnasiet var jag ju rädd för 3orna eftersom de var så himla stora. Jag har ju även sett kort på hur vi såg ut i gymnasiet och jag tror nog att vi såg äldre ut än dagens ungdomar, jag vet inte vad som har hänt med dem.
Mitt nya liv flyter på rätt bra måste jag glatt erkänna, idag åkte jag in till stan med pappa runt 7-tiden och drog till badhuset och simmade, igår kväll cyklade jag på motionscykeln och gjorde massa styrkeövningar, till helgen ska jag ut och åka skidor, äntligen! Sen har jag varit ute och promenerat med vovven, samt försökt göra nyttig mat. Credd till mig :D
2 kommentarer:
Alltså neeej, nu blir jag lite upprörd! Tusen gånger har jag sagt till VFU-tanterna att jag vill göra min vfu i luleå. Varje gång har de sagt; Neeeej, västerbottens län eller örnsköldsvik.
Hur lyckades du övertala dem? Jag är imponerad!
Haha, jag pratade med Per först, sen frågade jag VFU-tanterna snällt :) Det är klart du borde fått göra praktiken där, Luleå har ju ingen spanska, det var det argumentet jag körde på...skumt.
Skicka en kommentar