onsdag, januari 23, 2008

I Hope The Russians Love Their Children Too

Jag har tappat stinget. När jag var en liten liten unge (ingen aning om exakta år, men kanske runt 3-4 år) så var jag galen i glass, jag kunde äta hur mycket som helst, och för att stilla sin nyfikenhet skulle min mor och min far se exakt hur mycket glass jag kunde äta. De tog fram en Big-Pack och slevade upp en tallrik, jag åt den med god aptit, sträckte fram den och sa "meeer". De slevade upp en ny tallrik, jag åt den med samma goda aptit, sträckte fram tallriken och sa "meeer". Detta upprepades några gånger, när jag tillslut mer skakade än sträckte fram tallriken, hade blåfrusna läppar och min mage var iskall sa de att nu kanske det får vara nog.

Idag köpte jag glass, mest för att jag behöver en ny lunchlåda som inte är så stor, så jag tänkte att åt jag så mycket när jag var en plutt så borde det väl gå bra med den här lilla glasslådan. Nej, det gjorde det inte, orkade inte ens hälften. Jag tror jag har blivit vuxen.

Inga kommentarer: