Still here in Happyranda. Nu är det slut på spelningar och repande, vet som inte vad man ska göra med tiden istället. Idag städade jag nedervåningen, lade ett 500-bitars pussel, hängde väldigt mycket på facebook. Åker tillbaka till Umeå på tisdag iaf, ska bli narre att komma hem, även om jag diggar sängen här bättre.
Juldagen blev en rolig historia må jag säga. Började med partaj hos Ivan, med stort antal av mina favvograbbar på plats. Vi insåg när vi kom dit att det var typ grabbfest, men det var bara bra det, blir lite mer avspänt på så sätt. Grabbarna badade bastu och jag fick fixa frisyrer. Sedan fick jag och Helena dela på en taxi till stan, grabbarna trodde de kunde tränga in sig i en bil, de fick skylla sig själv för vi hörde minsann att det var någon av dem som ringde taxi när vi precis kommit till stan. Taxiresan var ett roligt avsnitt, vi hade övat på massa skämt inför våra spelningar och testade dem på den villiga chauffören, han skrattade gott (vilket ingen av grabbarna gjort tidigare under kvällen). Vi gled in på Statt efter 22 någongång och hade i princip hela stället för oss själv, men sen fylldes det snabbt på. Vi träffade vårt trogna fan Pekka som överöste oss med komplimanger (som vanligt), minglade runt och hälsade på gamla bekantskaper samt stiftade nya. Jag träffade på två grabbar från T-school Band som jag varit lite lärare för, fick höra fler komplimanger (måste ha varit skitsnygg den kvällen haha), och blev därefter ombedd av en annan kompis att sjunga med trubaduren som spelade. Jag är väl inte den som är den, efter 10 sek övertalning drog jag av Suspicious Minds. Hade även som mission att inte fråga folk vad de pysslar med nuförtiden eller var de bor, utan istället dra ett av mina fantastiska skämt. Funkade nästan hela kvällen, förutom en gång när jag fick panik och kände att ett skämt inte skulle funka. Hittade Johan och försökte lura i folk att vi gift oss, lyckades lura 1 av typ 10. När kvällen började lida mot sitt slut såg jag en söt liten sak, fyrade av ett bländande leende och fick genast respons, gick och pratade med grabben, jag kände inte igen han och förstod av detta att han måste vara lite yngre, han påstod att han var 22 och godtrogen som jag är tyckte jag det var ett inte alltför omöjligt svar. Jag var dock tvungen att fixa skjuts hem till de djupa Kukkolaskogarna, och kom på att en av vakterna faktiskt är vår granne, frågade om det skulle gå bra och självklart gjorde det det. Nu hade jag ju "lovat" grabben att möta honom utanför, jag "glömde" bort det (ville inte missa skjutsen hem, för man vill inte traska 2 mil i snörök och med klackskor), men kollade upp han på fejjan senare och det visar sig att han var 19, tur att det inte hände mer än att jag höll pojkstackarn i handen, hade ju åkt dit för barnarov. Prästens son till råga på allt, hade kunnat sluta illa!
På annandagen hade vi en till spelning, när vi skulle börja kl 21 var det ungefär 5 pers i lokalen. Kändes inte särskilt peppande. Vår granne kom dit och vi spelade mest för honom, sen började det dyka upp mer folk och tillslut blev det fullt. Men det var jobbigt, gamla fulla människor är nog bland det jobbigaste som finns. Blev mycket önskningar om att vi skulle spela Creedence, som inte är vårt favoritband direkt. Tillslut var det iaf över. Vi drog till Öhman på party, drog av en trestämmig födelsedagssång för Böhö som fyllde 30 och drog hem.
Får återigen fira dubbelt nyår, kl 23.00 i Finland och 24.00 i Sverige. Ibland har man saknat Happis alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar