Jag är lite skraj för japaner...på nåt konstigt sätt. Jag tycker inte om att jag inte vet var jag har dem, de är så tysta och artiga, hur ska man veta? Har gått i samma klass som två japaner i Spanien, de är ju söta och rara med sina små tecknade figurer på väskor, fotograferandet och så, men mjaa... jag vet inte. Och varför springer de alltid med så korta steg? Idag vart jag omringad av tre japaner på bussen, de två framför mig steg av på sjukhuset, då var det jag och den tredje. Han började prata med sig själv. Sedan skulle vi båda av på å-hems centrum, då gick han och rapade högt och tydligt.
Jag är en hemsk människa jag vet. Dra alla över en kam sådär. Jag kan göra det med fler. Svenskar, finnar, spanjorer... så det är inget mot endast japaner. Man måste ju få vara lite kritisk emellanåt.
Var och åt middag med lillasyster som fyller år idag och hennes boy, vi var på gamla News som numera heter...Cost...något. Grekisk restaurang iaf. Jag blev lite kär i servitören, han var jättesöt och jättetrevlig. Maten var god oxå, jag blev mättare än på väldigt länge. Men jag blev lite fattigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar