Angående Montels show, det var så hemskt. En liten kille som hade varit världens gulligaste lilla kille åkte iväg på fotbollsläger och blev mobbad av några äldre killar, de skrek åt honom, slog honom och hällde kiss på honom. Så hans mamma åkte dit och hämtade hem honom och pratade med ledarna. Sedan bestämde hon och sonen att han ändå skulle slutföra det hela, så han åkte tillbaka, då fick han mer skit för att han hade berättat. En kille tog tag i hans nacke och i byxlinningen och körde in honom i väggen med huvudet före! Han vågade inte berätta något, men två dagar senare svällde hans huvud upp och de blev tvungna att åka in till akuten. Han hade fått hjärnskakning och dessutom en bestående hjärnskada. Hur sjukt är inte det? Nu lider han av stora agressioner på grund av hjärnskadan och slår i sin tur andra barn. Det är så sorgligt. Och det händer överallt. Jag är så himla glad att jag inte var en av mobbarna när jag var yngre. Jag har i och för sig inte varit en ängel alla gånger, tjejer är ju som de är, man kan orsaka psykisk skada utan ord, och det kan jag ångra. Men att leva med att man under flera års tid varit en av flera, eller den som utsatt en annan person för ett så stort lidande att den har mått fruktansvärt dåligt och tillslut kanske gör som killarna i USA, skjuter ihjäl sina klasskompisar, lärare, etc. eller kanske tar sitt eget liv, det skulle jag aldrig klara av. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar