Jag är dålig på att ge dem en chans helt enkelt. Eller så tröttnar jag. Eller så stänger jag in mig i mitt skal. Eller så bor de någon annanstans. För långt borta. Alltid är det något. Men, varför nöja sig med något som inte känns 100% rätt? Nej just det, det är därför jag fortfarande är singel. (Plus att jag utvecklat en stor egoism efter att just ha varit singel så länge, känns som att det blir svårt att förändra det).
Idag var Therese och hälsade på med sin lilla bebis Arvid, söt söt söt. Väckte nog några moderskänslor för mycket bland oss. Eller nä, jag vill inte ha en liten plutt nu heller. Kommer nog sluta med att jag aldrig skaffar barn alls. Den perfekta tidpunkten kommer ju aldrig infinna sig, känns det som iallafall.
Jag är seriöst rädd för min klasskompis. Han har nyligen berättat att han vill bära kniv eller pistol när han är ute för att han inte ska känna sig otrygg. Eeehh? Alla vi andra då? Det är ju människor som han som utgör ett hot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar